Att hitta sin stil

Det här med att förnya, göra om och fixa i ordning; känslan som kommer som ett brev på posten när ett nytt år börjar, har hållit i sig om än med något minskad kraft. Hittills under januari månad har jag handlat fyra nya kuddfodral på nätet. Tre av dem (de som redan har landat i brevlådan) visade sig vara fel. Det fjärde är på väg från Sydafrika och även om jag inte har sett det ännu så är jag bombsäker på att just det kuddfodralet kommer att vara rätt.

Hur blev det så här? Tre kuddfodral i onödan? Först och främst ser jag dem inte som onödiga för på något vis, någonstans, kommer de att hitta sin plats. Men svaret på frågan om hur det blev så här stavas "ohörsamhet". Jag lyssnade inte tillräckligt mycket på mig själv, min röst som ville berätta om min stil. Jag ville förnya och då också kanske hitta en ny stil. Men jag behöver ju ingen ny stil. Jag har min väl utprövade stil sen väldigt många år tillbaka. Det går ju att förnya inredningen men ändå behålla kärnan. Det var det där jag inte riktigt lyssnade på i min nyårsiver. Så jag ville hänga på trenden med det lite mer bohemiska, orientaliska och köpte därför två underbara kuddfodral från Turkiet, gjorda av gamla kelimmattor. Härliga färger, rejält tyg, men helt fel i min soffa. Jag är ju inte bohemchic och inte heller särskilt förtjust i mustiga färger som vinrött och brunt.

När jag tänker efter på min inredningshistoria så har den självklart varit brokig, men det har funnits vissa saker som gått som en röd tråd ända sen jag var typ tio år och fick börja bestämma lite själv över hur mitt rum skulle se ut. Alltid mycket textil - en mjukhet i inredningen är viktigt. Gröna växter och blommor (som visserligen var gjorda av plast eller en torkad variant vid vissa tillfällen). En hel del småprylar samlade på olika ställen - avskalat är inte min grej. Alltid ordning och reda. Ganska "hemvävt", inte lyxigt eller svulstigt på något sätt. Svart och vitt har ofta funnits med. Så varför ändra ett vinnande koncept?

Jag hittade min stil för ganska längesen. Jag vet vad jag gillar. Jag måste bara komma ihåg detta. Ta det lite lugnt när otåligheten att få fixa om kommer svischande. Vänta en dag eller två innan jag trycker på "Köp-knappen".

 

En underbra rosa lilja! I januari blir jag alltid förtjust rosa. Rosa är en fin färg, men det är inte "min" färg. Den här gången lyssnade jag på detta tydliga budskap från mig själv och nöjde mig med några rosa blommor (Två rosa kuddfodral ligger oanvända i garderoden sen förra januari. Då lyssnade jag uppenbarligen inte lika noga.)